håll om mig, och släpp inte taget
Vart är den där gamla Malin som jag känner? Vem fan har jag blivit?
Jag börjar liksom känna rädsla för mig själv lite grann,
Men det ska nog bli bra, hoppas jag.
Gick och la mig sent som fan igår natt, jag och Anton satt uppe och plugga hela natten för att bli klara med vår SO, och imrose när klcokan ringde, så var det fan inte roligt. Somna la om 5 ggr, men vi hann till skolan i tid ändå!
Var på teater i Mölnlycke idag, det sög stenhårt.
Thats it, bye!
i mina innersta tankar är allt perfekt
Jag har bara tänkt: "ääh jag gör det imorgon, eller jag gör det senare" men det blir liksom aldrig av, så idag tog jag tag i allt, det känns enormt skönt.
utsidan ljuger som fan, fan mig.
Now We Are Free
Mina tankar får stanna inne i mig, nu för tiden. Det blir bäst så.
Learning To Fly
Det är nog bäst så, att ingenting säga och hålla det inom sig.
Så man inte kan såra någon mer, förutom sig själv.
I Will Believe It
Sov hos Kajsa igår. Det var mys som fan :) Vi har gjort en film om klassen, och vi lagade världens godaste mat! Älskar dig Kajsa!
Fy fan för att må såhär rent ut sagt, och det är bara 1 person som verkligen förstår hur jag känner. Och jag är sjukt jävla glad att du finns! Livet är rent ut sagt ett rent jävla helvete.
Byyyyyyyyyyyyyyyyyyeee!
When The Children Cry
Vi skrek på varandra, jag rev sönder hela papperhelvetet och sprang och sparka rakt i väggen så en tavla ramla ner.
Sedan har denna dagen fortsatt att gå åt helvete för mig.
Skoljoggen idag, det sög verkligen! Efter det så skulle jag köra hem, jag skjutsa hem Johanna, sedan så åkte jag hemmåt. Kommer ungefär till snåkered när moppen börjar få konstiga ryck för sig. Får stanna och där får jag parkera, MITT VID LANDSVÄGEN och sitta och vänta på mamma i 40 MINUTER!
Folk måste tyckt jag var dum i huvudet som satt där vid min moppe på en stor jävla röd väska och bara satt där och stirra typ.
Sedan fick Daniel komma så fick vi frakta hem moppen. Utan Daniel vet jag inte vad jag hade gjort!
Och nu är nog problemet med moppen nått med bensinlocket eller så är det SKIT i förgasarn IGEN! Asså den moppen har allvarliga problem, jag blir så jävla förbannad! Skulle lätt kunna döda någon nu känns det som!
Och min röst finns det inget kvar av, den är sönder skriken.
Denna dagen börja inte bra, och det har verkligen hållt i sig, vad ska komma här näst liksom?!
Jag orkar inte längre.
Tired Of Being Sorry
Jag orkar inte ibland, verkligen inte. DET ÄR MITT LIV, låt bara det vara, låt mig göra mina egna val i livet, jag klarar faktsikt det rätt bra på egen hand tack!
Mitt liv, Mitt liv!
I LOVE YOU <3
Not Ready To Make Nice
Inte en endaste aning om vad jag ska skriva. Allt är tomt, allt allt allt.
Wherever You Will Go
Skit i förgasarn på moppen, IGEN, jag får fan damp.
Jag klarar mig inte utan min moppe, jag är fan KÄR i den!
Mormor fyllde 65 år idag, och så kom det typ 4423 peroner hem till henne, och alla bara:
"Nemen, herregud vad stor du blivit. Hur gammal är du nu? Vad ska du söka för gymnasium, och vad vill du jobba som sedan?"
Orkar inte med sådana frågor, så jag svara alla typ:
"Nja, så stor har jag väl inte blivit. Jag är 15 år nu. Jag har ingen aning om vad jag ska söka för gymnasium eller vad jag vill jobba som sedan."
Fan va intressant jag är! HAHAHA!
I was made to love you
Jag suger på att visa känslor jag vet, med ett enda litet ord, - förlåt.
Det känns som någon tagit in en hand i mig, och vritt runt allt.
Så inget sitter eller känns som det ska längre. Det känns märkligt, väldigt märkligt.
Jag ber, snälla!
VI ska kämpa tills vårt inre blöder
min & Sandras överskrivt <3, vi ska klara oss genom allt gumman, tillsammans! <3
Idag var då jag kände att jag faktiskt gillar min skola lite, man har liksom växt in i den, och det känns som man själv äger den eller hur man säger. Skit svårt att förklara, men man bryr sig inte så mkt längre nu i 9:an, vi är ju liksom störst, och jag vill bara säga; JAG ÄLSKAR MIN KLASS!
upp & ner, ner & upp ...
The Circle Of Life
"Ensam" det är det enda ordet som finns i mitt huvud för tillfället.
Jag känner mig så jävla ensam i denna stora världen. Jag har aldrig känt en sådan här känsla innan, jag känner mig så liten och så ynklig.
* Vad ska jag jobba med?
* Hur kommer jag bo?
* Vart kommer jag bo?
* Kommer jag få några barn?
* Isåfall, med vem?
* Kommer jag ha kvar mina vänner som jag har nu?
* Om inte, vilka är det som jag kommer tappa på vägen?
Jag har så många frågor, som det inte finns något svar på än. Jag börjar känna denna oron i magen, rädslan för framtiden.
Fan, jag är ju fortfarande liten hur ska jag klara mig helt ensam i denna stora världen?
Jag börjar få panik, jag är rädd - jävligt rädd rent ut sagt.
Lost and not found
Jag orkar inte bry mig längre, allt får bli som det blir.
Daniel, - det finns inga ord! <3
I Love You
Utan dig vet jag inte vad jag hade gjort, verkligen inte. Du är som en pappa, som min bästa kompis och som ett syskon åt mig allt på samma gång.
Det du och jag har mellan oss är speciellt, verkligen.
Det räcker med att vi ger varandra en blick så fattar vi direkt vad det är. Vi kan varandra som ett uppslagsverk utantill. Minsta blick, och vi vet precis. Det räcker med att man säger ett ord om en jätte stor sak, så förstår vi varandra direkt.
Och det att "ingen någonsin kommer förstå mig", stämmer nog inte, för du förstår mig verkligen i allt, vad jag än säger. Du är de enda på denna jorden som verkligen förstår mig.
Vi är så lika, så jävla lika.
Folk tycker jag är dum i huvudet som umgås med min farbror så mycket som jag faktsikt gör, men dem förstår ingenting. Du är inte som en "farbror", utan du är min bästa vän och du är som en pappa för mig.
Jag älskar att vara med dig, när man är med dig det är då livet är som bäst och man har en anledning till att leva vidare. Vi skrattar och gråter tillsammans, vi gör verkligen allt tillsammans.
Men ingen kommer någonsin förstå, det starka bandet vi har med varandra. Det kommer bara vi göra, men det finns inga ord till hur mycket jag älskar dig, det ska du veta.
Jag ställer upp och gör allt för dig, och det vet du <3
No One Understands Me
Ni kollar på mig,
och era blickar säger mer än tusen ord.
Ni förstår inte hur mycket dem sårar.
Jag går i ständigt mörker,
och jag ser aldrig någon ljuspunkt vart jag än tittar.
Allt är verkligen svart, kol svart.
Jag går och trampar i gegga,
och geggan håller kvar mig på samma ställe hela tiden.
Jag kommer aldrig därifrån, jag har fassnat.
Jag kämpar och kämpar, men det hjälper inte.
Ni ser mig in i ögonen,
men ni ser ändå inte hur trasig min själ är.
Jag går med ett leende på läpparna,
egentligen skulle jag bara vilja slita sönder allt och gråta.
Men så funkar inte verkligheten, har jag fått lära mig.
Min själ har varit trasig så många gånger nu.
Den hänger knappt ihop,
och den kommer nog aldrig läka helt, någonsin.
Varje morgon vaknar jag med rädslan i magen,
rädslan för att inte ha kvar dig i slutet av dagen.
Kan ni inte se hur hela jag lider?
Eller är mitt leende så övertygande om att allt är bra?
You don´t know
Har inte någon som helst aning vad jag ska skriva just nu.
Jag sitter och funderar, men allt jag kommer på att skriva låter bara så dumt och fjantigt och ingen annan skulle förstå. Därför håller jag det för mig själv.
Ingen kommer någonsin kunna förstå.
Det Vackraste Som Finns
Det vackraste jag vet, är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid, o jag glömmer både rum och tid.
Du ligger här brevid o jag känner hur du andas, att älskas utav dig, är det vackraste för mig.
Så sagolikt det är att se morron dimman lätta, när mörkret sakta flyr o att se hur dagen åter gry.
En kylig morgon bris, sakta sveper genom rummet.
Jag kryper tätt intill, lycklig för att du finns till.
Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland, stunder av lycka att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska o att älskas, vår kärlek sparsamhet är det vackraste jag vet.
Det vackraste som finns är att vara någon nära, när månen lyser klart över skog och mark så underbart.
Jag ligger här brevid o jag känner hur du andas, att älskas utav dig är det vackraste för mig.
Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland, stunder av lycka att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska o att älskas, vår kärleks sårbarhet är det vackraste jag vet.
Du ligger här brevid, o jag känner hur du andas, att älskas utav dig är det vackraste för mig.
Wind Of Change
Förlåt att jag inte alltid finns där vid er sida.
Förlåt för att jag är förvirrad.
Men jag ska försöka stå på egna ben, och inte dra in er i allt, för att se er sårade är de sista jag vill.
Jag ska föröska bättra mig, verkligen. Men jag har ingen som helst jävla aning om hur det ska gå till, men jag ska försöka.
Kalla mig gärna svag, för jag är äckligt jävla svag.
"Nej de ska inte bli så igen", men sedan så blir det så ändå. Jag vet att ni stör er så enormt på dem valen jag gör, jag vet det. Och jag ber om ursäkt för det, men jag tycker också att de är ju ändå mitt val och mitt liv, det är ju jag som kommer få lida mest på om det går fel.
Så som sagt, det är ju ändå mina val. Jag vet att ni mår dåligt på att se mig må dåligt, jag vet det. Och jag respekterar om ni inte orkar "kämpa" för mig mer. Och stötta mig i det hela. Jag förstår det verkligen.
Visst jag har nog gjort många fel val i livet, men jag står för dem. Och jag vet att ni känner er åtsidosatta, men det är inte med min mening att det blir så, förlåt förlåt förlåt. Jag ska försöka bättra mig, jag lovar!
Men med tre enkla ord vill jag bara säga er: JAG ÄLSKAR ER!
Och tvivla aldrig på det, jag är inget utan er, verkligen inget! <3
Det är inte lätt, när det är svårt.
Who Knew
Snälla ta min själ och försvinn långt bort, jag orkar inte längre, verkligen inte.
