http://se.youtube.com/watch?v=j83SvLlu8Q8&feature=related
kolla.

jag gav dig verkligen hela mitt hjärta.
vet du vad du gjorde med det?! du vet så jävla väl, men du blundar för sanningen.
du hade det, kände makt, rev och slet sönder det i stycken, och brydde dig inte ett jävla piss under 2 års tid.
Nu är det fan slut på det!!
UT UR MITT LIV! DRA ÅT HELVETE; LÄR DIG HUR MAN BEHANDLAR MÄNNISKOR MED RESPEKT!!!

DU KAN DRA ÅT HELVETE!
JAG HATAR DIG!

Hade Linnér träff igår, det var trevligt!
Idag blir det sista avsnittet utav ensam mamma söker, och sedan andra avenyn! KUL! :)
Jag har lärt Kajsa att bli ensam mamma söker nörd, precis som jag, hah! :)
Missa det INTE Kajsa!!

Puss på er alla!

min hjärna har fattat allt, men inte mitt hjärta.
det skriker efter dig, efter din närhet.

Imorse när jag vaknade, gick jag upp, satte på mig mina kläder. Sedan hade jag ingen ork till att fixa mig, jag satte mig vid kökdbordet, läste Härryda Posten och tårarna bara forsa ner ifrån mina kinder. Jag förstod direkt, jag skulle inte klara av att sätta på mig mitt fejk leende denna dag, mina känslor vällde över, det gick inte att hålla tårarna inne hur mycket jag än skulle vilja. Det skulle aldrig funkat att gå till skolan, det kände jag.
Så när mamma åkte till jobbet gick jag och la mig i soffan, och somna. När jag vaknade mådde jag rent ut sagt förjävligt, min mage kurra, jag mådde sjukt illa. Jag gick upp trots att jag mådde som jag mådde, jag tänkte att det kanske bara va så nu när jag var ny vaken. Men när jag gick upp, då slog hela kroppen en revolt emot mig, jag fick springa på toa, och spy flera gånger.
Det är en sak att spy när man har någon mat att spy upp, men jag hade inget. Det kom bara sjukt mycket magsyra upp och det sved i min hals. Jag förstod att jag inte kan va uppe idag, så det var bara att gå och lägga sig igen. Några timmar senare (jag är en envis människa, vill jag lova) provade jag att gå upp igen, med samma resultat, springa på toa och spy. Jag ville bara ha min mamma där, som strök mig på min rygg, höll undan mitt hår, men jag va helt ensam, precis lika ensam som jag känt mig så himla länge. Jag grät där för mig själv på toan, det här är ingen "sjukdom". Det här är vad min kropp gör emot mig, för att få mig att fatta, jag mår inte bra, det kan inte fortsätta såhär. Varken jag (som person) eller min kropp mår bra, (vi) är helt utslagna.

Jag har inte fått i mig en bit mat idag, jag försökte dricka vatten förut, men det spydde jag bara upp och jag svettas hela tiden.
Jag vet inte hur det här ska sluta, om det någonsin kommer sluta. Det enda jag vill är att va den glada och lyckliga Malin, men jag är så långt borta som det bara går ifrån den Malin, hur ska jag orka?

Du höll redan i kniven innan, men du tog du den och högg den rakt in i mitt hjärta.
Jag tror inte ens du vet hur jävla ont det gör.

jag har kämpat, trots att det inte funnits nått att kämpa för.
vrf kämpar alltid jag?!!!

du var verkligen inte den jag trodde, långt ifrån.
jag är ledsen, att jag missbedömde så grovt, ledsen för min egen skull.
fan vad jag är sämst.

hur kan en människa ändra åsikter efter vinden?
jag ger folk alltid sjukt många chanser, verkar bara som jag är den enda på jorden som gör så.

hejdå.

Tog bort det jag skrev för ungefär 2 timmar sen, tjänar ingenting till. Varför skrev jag det ens?
Forget all about it.

I fredags var jag med Kajsa och Johanna. 
I lördags hade vi middag här hemma för några som heter Efi & Raivo som jag ej träffat på flera år, kul var det! Efter det drog jag hem till Daniel, där Thomas och Anjelica var, även Phister. Det var trevligt.
Idag har jag vart med Daniel hela dagen, underbart. Finns ingen bättre människa.


Imorgon är jag ledig, härligt! Det behöver jag, ska försöka fylla mig med massa ny energi, för att orka.

Jag är inte redo för detta än, min kropp skriker, iaf inte än...
Mitt allt, ska de bara försvinna, ska alla jag någonsin älskat alltid försvinna ifrån mig? Är det så mitt liv alltid ska vara?
Jag har och är alltid redo att aldrig ge upp, men många ger upp för lätt. Jag har aldrig gett upp i hela mitt liv, det är jag stolt över, det hade nog många andra i min situation.
Jag fattar inte hur du tänker bara ..

jag kommer alltid älska dig ..

Du va mitt liv, du va den människan mitt liv kretsade kring, och har gjort i 2 års tid.
Den människan jag offrade allt för, den människan jag älskade mest på denna jord.
Vi har gjort allt ihop, precis allt. Jag känner dig utantill, och du känner mig.
Men nu finns det inget "oss" mer. Det kommer aldrig bli så igen.
Du var min första riktiga kärlek, och jag kommer bära med mig alla minnerna med dig i resten utav mitt liv.
Men allt har ett slut, här var vårat. Det kanske var bäst så.

Alltid i mitt hjärta.

Ibland vill man bara sjunka genom jorden och önska att man aldrig blivit född, i det stadiet befinner jag mig just nu. Jag är trött på mig själv, trött på skolan trött på allt helt enkelt.
Jag har vart hemma igår och idag, jag är lite halvseg, allmänt hängig helt enkelt, imorgon har vi prov i floristgrejen, och jag måste få bra resultat för att få VG, men jag orkar inte?! Jag orkar inte sitta och läsa alla de sidorna, jag orkar inte få in en enda ny sak in i mitt huvud. Jag vill bara få ut allt jag har ur mitt huvud istället, installera om hela mig och börja på 0 igen, men nej, det går inte, jag MÅSTE plugga in allt nytt, det går inte att börja om från 0.
Men vad gör man, när man inte har ork till någonting?

Varför lever man ens, vrf plugga in all skit, när man endå en gång ska dö? Åhh, hata livet!

9c, jag drömmer om er varje natt, saknar er enormt!!

Jag är hemma och är sjuk, var det. igår med. Orkar ingenting :(
Pöss

Hej!
Just nu sitter hela min klass inne i datakunskaps salen och jobbar med USA valet (eller jobbar vi?) Hah.
Iallafall, jag är klar, Therese är strax klar, vilket betyder att vi kommer bli klara idag! Underbart. Bra jobbat Malin! :)
Idag efter skolan ska jag träffa Helen och ge henne en present, hah! Ska bli mysigt.
Vi fick reda på att svenskan är inställd imogron pga att vi började 8 igår! Underbart, det betyder alltså att vi kommer sluta 13:30 imån, och dessutom nästa vecka också. YEEAH! :D
Ni får ha det så bra! Puss

Jag saknar Anton ...

Hallo!
Nu ska jag dra till Anton och sova, bara så ni vet! Hah.
Jag fryser sönder, så han får fan värma mig! ;)

Dagen har vart seg, men men.
PUSS!

Jag känner att jag ångrar allt jag nånsin sagt till dig. Mina ord verkar ändå inte betyda ett skit för dig.
Älskar jag dig??

Gokväll!
Jag sov förut, i två timmar, det var skönt. Men det är så hemskt att sedan gå upp ur sängen, man fryser så mycket då.
Efter det gjorde jag mig en as god fralla och ett glas färskpressade apelsiner (bild nedan).

Nu har jag precis kommit hem, för jag och mamma gick på en promenad typ runt hela Hindås, sedan åkte vi in en snabbis till Daniel.

Överfört lite bilder till datan nu från veckan.




Just det, träffade Malin en snabbis i veckan, alltid kul.




Jag och min broder, (jackan han har på sig är ett skämt).

Hallo!
Redan hemma från skolan, vilket känna enormt gött. Hade prov idag 08:50, angående blommor, skadedjur sjukdomar mm, jag vet inte riktigt hur det gick, hoppas på det bästa! Jag va klar 09:10 med provet, och då slutade vi visst den lektionen?! Nästa lektion skulle vara matte, men inte en chans att jag sitter och väntar på att matten ska börja i 4 timmar! Så jag drog hem, och nu sitter jag här.
Förresten, jag sov ingenting inatt max 4 timmar, somnade runt 3 tiden, det var hemskt, tror jag ska ta mig en tupplur nu!

Ha det bäst. Pöss

Vem är du?!
Vart är den människan som jag kände lycka, glädje, värme av att vara med?
Vart är den människan som fick mig att le, så fort jag tänkte på den?

Vem är människan som ljuger, sårar osv?
Jag känner inte den, det var inte den personen jag lärde känna.
Det har gått för långt.

Jag vet inte vem du är, det gör ont.

Idag är dagen man ska tänka på de döda, idag är dagen då man bara ska göra det och visa respektt gentemot dem som är döda.
Min pappa lärde mig när han levde att denna dagen var viktig, man ska verkligen tänka på dem döda, ingenting annat. Jag kan förstå varför han tyckte denna dagen var viktig, och varför han ville föra över det han tyckte om denna dagen på mig och Mattias.  Hans pappa dog när han var 16 år och hans mamma dog när jag var runt 2 år, hans halvbror dog också någongång tiden där emellan. Jag minns min familjs sånna här kvällar för över 8 år sen tillbaka. Vi åkte till gravarna, tände ljus, lagade och åt en god middag, och sen kanske vi satt och spelade kort med varandra på kvällen. Jag minns hur jag tyckte den dagen var viktig, hur den dagen var mysig och att vi ofta satt och pratade glada och sorliga minnen med om dem som var döda, men pappa tyckte det var enormt tufft och jobbigt, det vet jag.
 
Det var för 8 år sen, jag känner inte detsamma längre. Under 8 år har min egna pappa dött, OCH min morfar. Jag tycker inte denna dagen är lika mysig längre, helt seriöst så tycker jag denna dagen är näst intill hemsk. Allt kommer upp på ytan igen, man kan inte försöka hålla tillbaka sina känslor sånna här dagar, det går inte, för det ältas i huvudet hela tiden, man blir påmind om de döda vart man än går.
Jag respekterar denna dagen sjukt mycket, för det har min pappa lärt mig att göra, man ska verkligen ägna sina tankar åt dem döda, tänka på dem osv, men det gör jag varje dag, så jag behöver egentligen inte ens speciell dag att göra det på längre.

Det som jag stör mig mest på är folk som fullkonligt skiter i denna dagen, lever, festar, ja allt sånt utan att bry sig. Denna dagen är ingen sådan dag, denna dag är inte gjord för att ha kul på, denna dagen är tillängnad de döda, enbart. Jag tycker inte om Halloween, sånt dumt påhitt från USA, vrf göra narr av de döda, spöka ut sig och ha skoj, visst halloween var IGÅR men varför ens göra en kul grej om det som är hemskt?!  Jag fattar inte riktigt.

Jag önska inget hellre än att min pappa va med mig, min mamma o Mattias denna kväll (det är han säkert också är, men vi kan inte se honom, bara känna). Men jag vill att han skulle vara här nu i fullt levande person, för visst att det är sorligt att ens farmor, farfar, morfar dör, som man står nära, men det är en naturlig sak i livet, de ska dö först, inte ska en människa dö när den är 32 år? Inte ska en 8 åring och en 5 årings pappa dö?

Jag vet att min pappa älskar mig, Mattias och mamma mer än någonting annat i världen, att han ALLTID är med oss, att han alltid är vid min sida när jag gråter, mår dåligt, pratar med honom eller ber han om hjälp osv. Jag vet att min pappa försöker göra så gott han kan för att hjälpa oss 3 i livet, även fast det kan bli jobbigt för att han inte är en "levande varelse" längre. Men det funkar, det vet både jag och han.

Folk kan säkert tycka jag är störd i huvudet, som pratar med min döda pappa ibland, som ber om hjälp av min döda pappa osv. Ärligt talat tyck vad ni vill, för ni vet INGENTING om hur det känns, ingenting.

Min pappa är min idol, och det kommer han va, föralltid.