Januari 07
Jag minns hur jag & mamma hade pratat om moppe länge, och den 13 januari åkte vi och hämtade min sprillans nya Yamaha Aerox på Yamaha Center. Den känslan kommer jag aldrig att glömma.

Februari 07
Jag fyllde 15 år den 11 februari, och vi gick på resturang. (släktkalaset hade vi haft dagen innan) & jag minns mitt barnkalas vi hade åt mig hos Helen, det var kul!

Mars 07
Jag & Helen badade i landvettersjön den 30 Mars. Det var under en längre rast, efter att vi badat fick vi åka upp till skolan igen och ha engelska 1 timme, innan vi fick gå hem. Alla tyckte vi var galna.

April 07
Jag & Johanna tältade den 2 april. Jag kommer aldrig någonsin glömma det. Hur vi kämpade med elden och hur vi bar vatten för att det inte skulle bli skogsbrand mm. Ett minne för livet!

Maj 07
I Maj praoade vi för första gången. Jag hamnade på Skårtorpsförskola på avdelningen Grodan. Och det är jag väldigt tacksam över, annars hade jag aldrig börjat snacka med Sandra Olin <3
Anton bröt benet i Maj också, det var hemskt. Usch vad jag grät.

Juni 07
Jag kommer aldrig någonsin glömma 2 juni 2007. Sedan var det skolavslutning den 15:e, och det var underbart att få sina betyg och bara känna sig ledig.

Juli 07
Jag kommer aldrig glömma min & Kajsas kväll på berget vid öjesjön. När vi tog ett nattdop och sedan bara låg och kolla på stjärnorna. Det var underbart! Men Juli var endå en av den värsta månaden på detta året, usch vad jag var ledsen då.

Augusti 07
Minns den 2 augusti, när jag sov hos Helen. Vi gick ner till hopptornet och satt där & snacka om allt mellan himmel och jord, mådde väl inte så speciellt bra där heller om man säger så. Helen slingade mitt hår också. På kvällen bakade vi negerbollar, och Helens bror hade as mycket folk som lana där. Det var en kul dag & natt. (Fast Helen va en aning elak mot mig när vi skulle sova, haha)
Min lillebror fyllde 13 år den 3:e augusti, inget speciellt, men alltid nämnvärt.

September 07
Alva föddes den 5:e september, och jag minns lyckan när jag fick sms:et av Daniel.
Jag minns den 29:e september, när jag skulle sova hos Kajsa. Och vi lagade världens godaste middag till oss två. Och vi kämpade med en klassfilm på datorn, men den blev la sisådär? ;)
Mormor fyllde 65 år, och blev "pensionär".

Oktober 07
Tindra fyllde 3 år, och det var kalas för henne. Det enda jag minns från oktober.

November 07
Jag & Kajsa praoade på Göteborgsdjurskyddsförening i 1 vecka. Skulle vart där 2 veckor, men vi fick byta, för det var tortyr där. Kajsa hamnade på en florist sak inne i stan och jag hamnade på trädgårdsforum i landvetter.
 Det var jätte bra, för nu vet jag att jag ska jobba med blommor när jag blir äldre ;D

December 07
Julafton firade vi hemma, det var bra. Och nyårsaftonen var grymt bra.
Nu ska nästa år bli så jävla bra!

Nu har jag dragit mitt år i väldigt korta drag.


Aldrig mer 2007, TACK!

Var i stan med Kajsa & Sandra idag. Ska jag yttra mig om hur bra vi kom överens? :)
Jag tror faktiskt jag hoppar det ... HAHA!
Fick köpt mig lite saker iaf, och det var bra.

SANDRA OLIN! <3


du vänder upp & ner på mig.

Vart tog du vägen? Var tog jag vägen själv?
Vi lova ju att alltid älska.
När vände vinden? När föddes tomma ord?
När hade vi förlorat allting?
Utan ett ord.
Tiderna förändras, så står man plötsligt här och letar efter nån som man kan hålla kär.
Tillbaks på ruta ett.
Vi dela allting, vi levde av varann. Alla stora ord som band oss samman.
Men vad sa ditt hjärta? Vad sa din inre röst?
Står ju här full av förväntan. Vart tog du vägen? Vart tog jag vägen själv?
Vi lova ju att alltid älska.
Tillbaks på ruta ett.


Hos dig är jag stark , hos dig är jag underbar, hos dig har jag allt.
Där vågar jag stanna kvar, men när du inte ser, när du inte rör mig mer, kan du ha hittat nån annan.
Säg nu hur du ser mig.
Jag undrar om du, hade kraft o ge dig av, eller mod att stanna kvar?
Vågat bygga på nåt nytt.
Jag undrar om du, har kunnat ge och kunnat ta? Kunnat öppna dig som jag?
Vågat vara här och nu, för allt jag kräver är ett svar.
När jag tagit slut, när jag inte orkar mer.
När rädslan tar vid, när rädslan förstår mig mer.
Då kan jag inte se, då kan jag inte röra dig.
Hos dig är jag stark. Hos dig är jag underbar.

Dagen innan jul.
Känner ingen julstämning överhuvudtaget.
Men jag har ändå alltid hatat jul sen pappa dog, så det gör att det inte känns bra i år heller.

Jag är dperimerad, ser ingen ljuspunkt någonstans.
Snälla någon, ge mig nått. Ge mig ett hopp så jag orkar fortsätta leva.
Låter hemskt, men det är så det är.

That's it.     GOD JUL

Vet inte hur jag ska tackla det här.
Jag vet ingenting.
Känns som att jag är helt vilse i en stor skog som jag inte känner till.
Snälla rädda mig och visa mig vägen?
Jag känner mig så ensam och så hjälplös.

Jag försöker att resa mig upp, men varje gång jag är på väg att lyckas att stå upp, så slår någon mig över knäna och jag faller ner på marken igen. 
Så är det varje gång jag är på god väg att lyckas resa mig upp.  
Efter många sådana slag, så gör det bara ondare och ondare att resa sig upp igen, eftersom jag har fått så många slag innan.
Jag är svag nu, efter alla mina slag som jag fått. Jag försöker och försöker att resa mig upp, men det är lönöst.
Det gör för ont. Mina ben är brutna, och det finns ingen chans att jag kan ställa mig upp.
Och även om jag nu skulle klara det, så vet jag ändå att någon kommer att slå mig på knäna när jag är på gränsen att lyckas och jag kommer som i vanlig ordning falla ner på marken igen. 
Jag klarar inte den smärtan som det skulle innebära, att få ännu mer slag, på mina redan sönderslagna ben.
Så jag är hellre svag nu, jag kämpar inte längre utan ligger kvar på marken, - helt hjälplös.

Igår var det dop för lilla Alva. Jag & Thomas var faddrar. Det gick utmärkt bara att det var vädligt tungt att hålla Alva, fick typ kramp och när väl prästen tagit henne för att döpa henne, då skulle jag precis gå fram och tända fadderljuset, och det var ju inte de lättaste efter att ha hållt i henne som var as tung, så jag skaka en aning då. HAHA :)
Men som sagt allt gick bra och nu heter hon ALVA GUNNEL MARIA LINNÉR - mitt lilla fadder barn.

Jag är förkyld och har ont i halsen, så jäkla trist nu när det snart är lov. Men men.


Och jag säger bara, GE MIG KRAFT!

Man ska aldrig låta sig sluta chockas. Allt blir bara värre och värre.
När man tror man vart med om det värsta, så kommer nästa grej som är ännu värre.
Så jag säger bara det, sluta aldrig chockas. Man blir bara ännu mer besviken då.

Det känslomässiga planet är kaos för tillfället, jag kan börja gråta vilken sekund som helst, hela tiden.
Men man påminns hela tiden om att man måste hålla minen och låtsas va glad, så man slipper klasskompisarnas - "hur är det med dig? varför är du ledsen? har det hänt något?" det blir bara värre då.
Och när någon säger så, då får man genast försöka le lite extra och försäkra dem om att allt är bra, eller säga att det inte är något. Men egentligen vill man bara springa därifrån och gråta.

Jag vet inte vad jag ska skriva, men det liksom kokar i mig, på samma gång som jag är väldigt ledsen.
Men jag har ingen rätt till att vara ledsen?
Men jag kan inte hjälpa vad jag känner, och sanningen är den att: jag är ledsen.
Jag skulle bara vilja ha något att slå, få ut min ilska på det sättet.
Slå hur hårt och mycket som helst.


jag älskar dig så mycket att det gör ont i mig.

Jag faller längre och längre ner, hela tiden.
Jag försöker att hitta något jag kan hålla fast vid, så jag inte faller ännu längre ner, men det är lönlöst för det finns inget att hålla fast vid.
Jag är kvar på samma plats hur mycket jag än försöker.
Det kanske kallas att ge upp hoppet? Men det har jag svårt att tro, för hoppet är tydligen det sista som lämnar människan. Men vem vet om det stämmer?


Jag vill bara skaffa bil, flytta till ett eget hus och inreda det med mina egna möbler.
Starta ett liv från 0.

allt består utav stora inlämningar & läxor nu innan julavsutningen. Saken blir ju inte bättre av att man är med i lucia tåget och får ingen a-tid man kan få jobba på, + att vi får gå över och stanna kvar i skolan oså, EFTER att vi slutat. nej fy fan!

Jag & Anton pluggar HKK som in i helvete nu, varje dag har vi pluggat, det börjar arta sig nu iaf.
Men vi ska finslipa lite på det sista.
Tills imorgon ska vi kunna matten, plus att vi ska va klar med dem där jävla SO frågorna.
SKOLAN TAR KÅL PÅ MIG!!!


cv , <3

Jag får inte slösa bort mitt liv såhär som jag gör.
Det måste ske någon förändring nu.
Och jag ska göra så att det gör det.
Jag ÄR stark.

Helt tom på ord, helt stumm, men ändå inte chockad.