Ibland, (alldeles för ofta) vill jag bara sjunka genom jorden och önska att jag aldrig varit född.
Jag har aldrig bett om att bli född, jag har aldrig valt hur mitt liv ska se ut.
Men det är väl så, vissa utvalda personer får stå ut med ALLA motgångar i världen, medans andra sitter där och klagar över bagateller, när dem borde inse hur jävla bra dem egentligen har det!
Men det kanske är så livet ska vara? Orättvist?!

Ingen kan göra något åt de. För livet är som det är, men jag förstår inte varför vissa kan få allt så jävla bra, medans andra får kämpa igenom varenda liten sekund genom livet. Okej, visst även dem som man tror är så jävla lyckliga, är nog inte det när det väl kommer omkring. För folk bygger upp fasader som dem visar utåt, men egentligen är allt ett rent jävla helvete för dem. Men om de hade kommit ut om hur dåligt de mår och har de, så hade de varit en skamm för dem, så därför bygger de upp dessa fasader utåt, så att folk ska TRO att allt är bra och att dem är så lyckliga.Så jävla falsk kommer jag aldrig att bli.
Efter allt de jag gått igenom så har jag blitt stark, så in i helevte jävla stark, det är jag tacksam för. Men priset av att bli såhär stark har inte vart roligt. 
Jag har vuxit som person, förstått mycket mer än vad de flesta andra ungdomar nog inte har insett än. För man växer genom alla dessa motgångar, det gör man, i alla fall jag.

Jag påstår inte att folk ska läsa detta och sedan tycka synd om mig, för det vill jag inte. Men jag vill bara att folk ska förstå hur det kan kännas och känns.