Idag gick jag från skolan redan vid halv elva, vi hade prov och ja, sen skulle vi ha rast på 2 timmar till en mattelektion som bara varar i 15 minuter trots att det står på schemat att den ska va i 1½ timme!
Så inte en chans att jag väntar 2 timmar på att sitta där och göra 5 tal och sedan åka hem, så nej. Jag åkte hem. Fick ändå reda på av Therese sen att matteläraren va sjuk, så det va ju bra!

Man kan ju inte bli gladare av att komma hem till en liten sötnos som blir så fruktansvärt glad av att man kommer!
Min lilla älsklingg, följer mig överallt! Nu ligger hon precis nedanför mig, under datastolen och sover, hon är så söt! Saga <3

Förövrigt, i min kropp, ja hur känner jag mig egentligen?
Jag känner mig ensam, jag känner att ingen någonsin kommer förstå hur jag tänker och tycker.
Jag vet att det enda min kropp är en enda grej, men den grejen är omöjlig, jag måste få bara hela mig att inse det. Och det är det som gör att jag mår piss, min kropp vill inte gå med på det, men vafan ska jag göra? :(

Jag är längst ner på krukans botten, ensam.
Jag står och tittar upp, ser kanten långt där uppe, jag ser ljuset, ljuset där man vet att man mår bra i. Men det är så lång väg dit upp, och jag vet hur krävande det är att klättra och klättra, misslyckas, men aldrig ge upp.
Jag hade mer kraft förr, än vad jag har nu. Jag har ingen ork, jag kan bara se ljuset där uppe, men jag kan inte komma dit, min kropp sviker mig, den orkar inte - inte en gång till.
Kanske för den just vet, hur jävla jobbigt det är, dit upp.

Vet inte om jag orkar dra till skolan imån, ont i huvudet och magen, vafan är det med mig nu för tiden? :(