Orden i förra inlägget betyder ingenting längre.

Jag tror alltid på människor, framför allt dig, fast jag alltid blitt bevisad motsatsen så många ggr förr.
Men nu har mitt hjärta fattat det hjärnan föröskt säga så länge till den, det är inte värt att må såhär! Det blir aldrig bättre.

Du hade chansen, det vet du så väl. Men det har inte betytt någonting?
HEJDÅ.