Jag försöker att resa mig upp, men varje gång jag är på väg att lyckas att stå upp, så slår någon mig över knäna och jag faller ner på marken igen. 
Så är det varje gång jag är på god väg att lyckas resa mig upp.  
Efter många sådana slag, så gör det bara ondare och ondare att resa sig upp igen, eftersom jag har fått så många slag innan.
Jag är svag nu, efter alla mina slag som jag fått. Jag försöker och försöker att resa mig upp, men det är lönöst.
Det gör för ont. Mina ben är brutna, och det finns ingen chans att jag kan ställa mig upp.
Och även om jag nu skulle klara det, så vet jag ändå att någon kommer att slå mig på knäna när jag är på gränsen att lyckas och jag kommer som i vanlig ordning falla ner på marken igen. 
Jag klarar inte den smärtan som det skulle innebära, att få ännu mer slag, på mina redan sönderslagna ben.
Så jag är hellre svag nu, jag kämpar inte längre utan ligger kvar på marken, - helt hjälplös.