Det svider, det svider så himla mycket. Det syns inte utanpå, för utåt visar jag det inte. Men skulle ni se mitt inre skulle ni få en chock. Att bara känna sig totalt övergiven och glömd, det är hemskt.
Allt det vi sa till varandra? Mena du inte ett enda ord utav det du sa?
Jag som trodde på dig, jag gjorde verkligen det när jag titta dig rakt in i ögonen. Då trodde jag så fruktansvärt mycket på allt det du sa.
Men allt du sa har knappt betytt nånting för dig. Jag har verkligen sagt allt till dig, då menar jag verkligen allt.
Det som de flesta inte har en aning om. Allt sådant sa jag till dig, för jag lita på dig.

Jag har nog inte visat vad jag egentligen tyckt om hela situationen utan jag har föröskt att vara "schysst", men det har och är fortfarande väldigt jobbigt. Jag pallar snart inte mer, jag gör verkligen inte det.