Som ett tomt svart hål känns det. Det enda som finns där inne är svart, - alldeles kol svart.
Jag har så mycket känslor kring allt och ingenting just nu, så jag vet inte vart jag ska göra mig av med allt, hela jag går snart sönder utav alla känslor från alla håll, känns det som.
Ibland blir man väl kanske lite extra känslig, jag är nog inne i en sådan period just nu.

Det man skulle behöva nu var en som skulle kunna göra allt lite bättre för en stund, - ett plåster liksom.