Det är jobbigt när man saknar en vän, som är så låångt borta..
Trösten är att jag vet att hon kommer komma hem igen, - detta året. Och att vi detta året ska resa utomlands ihop. Men jag hade velat vara med henne nu, och skrattat med henne som man alltid gör och prata bekymmer med varann.
Jag kommer inte kunna vara närvarande på en av hennes jobbigaste dagar, - den dagen hennes mamma dog. Jag kommer inte kunna räkna in klockslaget hon dog på med Erica. Kommer aldrig glömma den dagen i skolan när vi låg i "sjukrummet" och räkna in just, minutrarna, sekunderna.. Vi missa halva skoldagen på det, tur att lärarna förstod.
Jag saknar min vän, min enda vän som vet hur det känns att leva utan en av ens föräldrar.
Jag saknar min vän som ALLTID är på bra humör.
Jag vill att du kommer hem nu Erica! Inte om ett halvår.. jag vill vara med dig på din 18 års dag den 4 feb och jag vill att du är med på min den 11 feb!
Åhhh.
Kom hem, jag älskar dig.