Hej!
Här har ni en tjej som miste sin pappa/bäste vän när hon var 8 år.
Och miste sin morfar som stod henne väldigt nära 3 år senare efter pappans död.
Hon som fick ta lugnande tabletter på kvällarna för att överhuvudtaget kunna somna, för hon levde sina dagar i ständig skräck för hon trodde att hon även skulle mista sin mamma och bli föräldralös.
Hon som får kämpa varje morgon för att överhuvudtaget orka gå upp och orka med ännu en dag.
Hon som livet tycks älska att plåga, med alla möjliga saker.
Hon som ständigt gråter sig till sömns på nätterna.
Hon som känner sig helt totalt värdelös.
Hon som hade gjort vad som helst för att få sin pappa och bäste vän tillbaka i livet igen.
Vad som helst ..

Ibland undrar jag bara, har någon dratt ur mig som en test person att testa alla möjliga saker på, för att se hur mycket motgångar en människa egentligen klarar?

Jag bara undrar, för det känns verkligen så.