Att du, du som va min vän,
en vän som jag började lita på och berättade mina innersta saker till.
Att det nu är du som har sårat mig så grovt (ett antal ggr), kan jag fortfarande inte förstå. Det går inte ihop i mitt huvud.
Okej för första gången, då kan man ju inget veta. Eller jo, du kunde det efter allt jag berättat för dig. Men första gången kan man "förlåta".
Andra gången, det högg ett ännu större hål i mitt redan slitna och söndriga hjärta som bara i detta livet fått motgångar OM OCH OM IGEN emot sig. Jag som trodde du hade lärt dig av ditt första misstag? Tydligen inte. Du har vetat båda gångerna att jag blivit sårad, men du har gjort det ändå, du har struntat blankt i våran vänskap.
Tredje gången, som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde skulle inträffa, inte efter att det blivit bra imellan dig och mig igen. Du struntade även denna gången i vår vänskap (som nu hade blivit okej igen).
Förlåt, men än människa klarar inte hur mycket som helst, jag har gått igenom rätt mycket i mitt liv, mer än andra i min ålder. Och att få slag emot sig (av sin vän) när man redan mår så jävla dåligt inom sig hela tiden, - det gör ont.
Jag klandrar inte bara dig, tro inte det. Men du borde haft en sådan förståelse för mig, jag var din vän, men du struntade i det. Du offrade hellre våran vänskap.
Jag tycker du borde haft någonstans inom dig, en liten förståelse för mig, du kunde lätt bara avstått, men det gjorde du inte. Detta har inträffat 3 ggr nu, och jag som inte någonsin trodde detta ens skulle inträffa (inte av dig), men 3 ggr?! Jag fattar det inte ..

Detta har gjort mig så jävla arg/ledsen/besviken.
När jag tänker på det kokar det inom mig, jag vill bara skrika, gråta, slå, riva, kasta, slita sönder vad fan som helst.


Jag ska aldirg  någonsin mer lita på en människa igen, -aldrig.
 För jag har fått det bevisat så många gånger nu. Det går inte.